Guldet i Fäboliden|guld|gruvor|malm|Fäboliden|Stöttingfjället|Lycksele|Västerbotten|Norrland|vindkraftverk|utsläpp|Kristineberg|Adak|minnen

www.haldor.se

Världen behöver dricksvatten och inte nya gruvor
Skogen är borta - ett kalhygge.

Ett kalhygge i gruvområdet
i Fäboliden i Västerbotten.

Först tar kapitalhungriga skogsbolag och privata skogsägare bort skogen på jordens yta, sedan går gruvbolag ner i marken och tar berget också.

Det går som en dans i guldglänsande Västerbotten. Nya gruvhål ska tas upp, med löften om nya jobb. Det gillar småföretagen med guldfeber i området och kommunpolitiker med maktbegär och alla vädrar de en ny guldtid, trots att det bara handlar om totalt cirka 200-250 nya jobb, som kanske skapas under en kort tid i guldrushbyn Fäboliden. En liten tröst är att några av jobben blir kvar när gruvan en dag är tömd. Men inte på samma sätt är det i andra änden av landet, i Skåne, för där bildas det proteströrelser mot planerade gruvor på Österlen. Och faktiskt också i Västerbotten mot en planerad urangruva utanför Åsele.

Byn Fäboliden ligger utmed en grusväg.

Fäboliden med 20 gårdar.

I den cirka 200 år gamla och lilla skogs- och radbyn Fäboliden, utmed en grusväg cirka 3,5 mil utanför Lycksele i Västerbottens inland, har det funnits guld i marken i miljontals år, guld som under en kort tid kan skapa vinster i form av lyxvaror och annat tingeltangel för rika och självupptagna personer med aktier på börsen. Det finns gott om guldklippare i världen och för vissa är guldpriser det intressantaste i livet. Men även guldet tar slut.

Vad kanske människorna i trakten inte tänker på är att själva Fäboliden betraktas av kapitalintressena som en ganska ointressant by, för det är guldet man vill åt. Att utveckla själva byn är inte intressant. Det skapar inget guldklirr i kassorna. Men det gör guldet, ett tag åtminstone. Även i Norduppland finns det tydligen guld i berget. Just nu verkar det finnas guld överallt i Sverige, men inte urgamla gröna skogar, för de har sågats ner. Och myndigheten Bergsstaten jobbar febrilt med undersökningstillstånden.

Gruvan skapar en jättekrater i området.

Väg norrut i gruvområdet.

Blir det ja till en gruva gapar om några år ett jättehål i marken bakom Fäboliden, där guldet och vinsterna fanns. Jättekratern som skapas blir kvar i miljontals år, men jobben som kom - de försvann och gruvjobb brukar aldrig komma tillbaka. Det gör inte heller djuren - älgar, rävar, harar, renar, möss och råttor, utter, tjäder, orrar, ripa och järpe samt andra skogsfåglar - som sannolikt har levt i området ända sedan istiden för 12 000 år sedan. Men även träden - tallar, flera hundra år gamla granar och björkar - död ved och ett stort antal olika växter och svampar försvinner för gott.

Hjulspår som djupa sår i marken.

Maskiner skapar sår i marken.

Det mesta är redan borta. Mellan stenarna på marken och i småskogen syns hjulspåren efter gruvmaskinerna som djupa svarta sår i naturen. Om den värdefulla fisken i Örån norr om byn och lite längre ner öring, laxen och fridlysta flodpärlmusslan, överlever guldruschen återstår att se. Det kan bli utsläpp av miljögifter från gruvan och med tanke på den snabba klimatförändringen kan det dessutom bli tal om mycket, mycket mera regn och det i sin tur kan orsaka oväntade översvämningskatastrofer även här. Gruvhålet fylls med vatten när guldet är slut, men någon naturlig sjö blir det aldrig.

Låga naturvärden talas det om. Men det tycker nog inte djuren, fåglarna och växterna, för det handlar om deras enda rike på jorden.

I Fäbodliden kan det bli precis som i andra gruvsamhällen i Norrlands inland - Kristineberg och Adak. I Adakgruvan tog malmen slut 1977 efter 30 års malmbrytning och miljonvinster för staten och gruvbolaget. Som mest sysselsatte gruvan 180 personer.
I Kristineberg sju mil från Lycksele bor det lite mer än 400 personer och det största privata företaget på orten är det stora gruvbolaget Boliden. Även i Kristineberg började man ta upp hål i marken i jakten på guld, silver och koppar i början av 1940-talet och på 1 000 meters djup arbetas det. Här började även världens längsta linbana. För 300 år sedan var gruvområdet en vildmark, precis som trakten tidigare var runt Fäboliden innan skogen sågades bort.

Gruvbolaget fortsätter att borra hål och marken runt Fäbodliden ser väl snart ut som en stenhård Västerbottensost med många små hål. Blir det ja till gruvbrytning och guldprojektet i Fäboliden i oktober 2007 kan de många små hålen troligen börja utvidgas 2008, och blir då så småningom en stor krater som solen lyser ner i på sommaren. Gruvområdet blir flera miljoner kvadratmeter stort.

Trafiken på vägarna i Fäboliden ökar kraftigt.

Tomt nu men inte med en gruva.

Gamla grusvägar får sannolikt asfalt och på dem rullar det sedan lastbilar med farligt gods och för tung trafik. Det borde bli buller från trafiken i området, som ökar med flera hundra procent och massor av skräp går ut i luften. Skakningar i marken och ekon bland bergen blir det troligen dygnet om i trakten från anrikningsverket. Men även från trafiken när malm fraktas från andra gruvor och kanske även från några vindkraftverk i trakten, som kan producera elström till gruvans borrmaskiner så att hela projektet blir miljövänligt - på ytan. Guldbolaget talar om upp emot 80 vindkraftverk, en miljövänlig lösning alltså. Det måste det vara i dag - på ytan. En ny stål- och cementskog växer upp på kalhyggena, som även den nog skapar elvinster. Det grävs diken och dieselrök och spränggaser går troligen också ut i luften. Det närmaste huset ligger cirka en kilometer från dagbrottet, som gruvhålet och kratern så poetiskt kallas. Även om det sprutas vatten här och där kommer det att damma i området under torrperioder.

Det sätts upp grindar, varningsskyltar och gamla gångstigar stängs vid sprängningarna. Hela gruvområdet blir som ett läger, men det kommer att delvis gömmas bakom en ridå av träd utmed vägarna för att minska insynen.

Rakt söderut finns andra byar.

Och i lokaltidningarna, radio och teve berättas det okritiskt om projektet som en guldklimp för Fäbodliden och en viktig miljardsatsning, en storinvestering, en guldbrytning på en så kallad guldlinje under Stöttingfjället. Hur djupt gruvhålet blir strax norr om byn är det ingen som vet, för det kan bli så att man fortsätter att leta efter guld i nya hål mot djupet, mot jordens inre, under det stora hål i marken som kallas dagbrott, 200 meter, ja kanske 500 meter ner i marken. Där det finns guld borras det hål och sedan fraktas bitarna bort ur jorden, klumparna eller klimparna som kallas malm.

Här har det borrats.

Här har det borrats efter guld.

På guldfolkets och konsulters planeringsbord ligger jorden med magen i vädret som vid en operation och gruvborrarna blir som knivar som skär bort friska ännu bitar ur kroppen på ett klot som inte mår bra.

Fäbodliden med 20 gårdar i byn, åkrar och ängar, i tio av husen bor det människor året om, var från början ett fäbodställe med några enstaka byggnader 1789 utmed en väg uppe på Stöttingfjället, som kolonialiserades mellan 1750 och 1800. De flesta byar runt Fäbodliden skapades på sydsidor med mindre risk för frostskador och där solen visade sig tidigare i början på året. Runt omkring byarna var det gott om slåttermyrar, skogsälvar, åar, bäckar, svarta träsk och sjöar. På flera ställen finns det minnen från en äldre samiskt kultur. När de första nybyggarna kom till trakten bodde det samer på så kallade lappvallar som ligger på en linje från söder och rakt norrut på Stöttingfjället. Guldet i marken upptäcktes för länge sedan men först i början av 90-talet blev det riktigt intressant. I kulturlandskapet finns en gammal dopplats, en kyrkväg, kvarnar och lador, grävda brunnor och källor. Högsta punkten i närheten är Alsberget med 717 meter över havet och uppe på det kan man vid klart väder se bergstopparna i Norge.

Guldet i Fäboliden upptäcktes för länge sedan.

Guldet i Fäboliden upptäcktes för länge sedan.

Fäboliden säger man.

Fäbodliden. Nej, lokalbefolkningen säger inte Fäbodliden utan Fäboliden. Och Fäboliden det står det också på vägskyltarna. En industri att tala om har aldrig funnits i byn, inte heller i de andra skogsbyarna i trakten, kanske någon liten rörelse. Men en gång i tiden var det gott om människor i byarna och de skulpterade landskapet, det fanns djur i byarna, kor, får och hästar och det byggdes skolor och affärer, taxi kunde man åka med till träffarna och till stan. Kanske en och annan gris och höns här och var.

Nu är det mesta borta. Egentligen allting. Bara de bästa trähusen står kvar, de som ännu inte har rasat ihop. Fast vilda djur de återvänder. Ungdomarna slukades på 60-talet av industrierna som skrek efter arbetskraft i andra delar av landet och ungdomarna gav sig iväg, staten betalade resan och de återvände aldrig. Och allt detta beror på en fullständigt felaktig regionalpolitik, som hittills inte har strävat efter att hålla landsbygden levande.

Vad inlandet i Norrland behöver är nya småföretag i multimediabranschen som kan locka unga människor att flytta in i byarna igen och inte gruvor och köttdjursuppfödning. För då kommer det inte många. Dagens ungdomar går inte frivilligt ner i en mörk gruva, de vill jobba med ny teknik, radio, film och teve, ekologisk odling, mode, med sådant som inte förstör naturen. Jakt och fiske då? Nej, absolut inte. Fast det tror jaktfolket och politiker som själva nöjesdödar djur.

Vad lokala politiker och boende i östra Skåne kanske mest fruktar för är att nya gruvor kan skada turismen, eftersom gruvor kan innebära allvarliga ingrepp i landskapet. Det finns planer på att starta gruvor på just Österlen. Där är det inte guld som företagen är ute efter utan zink. Några nya jobb tror man inte skapas i dessa gruvor. De jobb som redan finns inom turismen är man rädd ska försvinna om det tas upp hål i marken. Senare i sommar ska de beslutas om det får tas prover i marken.

Världen behöver dricksvatten och inte guld.

Världen behöver dricksvatten och inte guld.

Brist på rent dricksvatten
kan bli en konfliktorsak.

En direktör och känd industriledare var sommarvärd i P1 en dag i juli 2007. Han reser mycket i sitt jobb och han berättade att han varit i Indien, Afrika och Kina. Han talade om Kinas miljöproblem.

Han trodde att det kunde bli ont om dricksvatten framöver och att vatten kan bli den stora konfliktorsaken i världen. Så vad världens befolkning behöver är rent dricksvatten och ren luft, inte nya guld- och urangruvor.

Haldor Paulsson

Karta som visar trakten kring Fäboliden.
Fäboliden ligger i Norrlands inland.

Läs även om uranet i Åsele